Faktumet att jag kan promenera till jobbet klockan 9 på morgonen, i kortärmat och solglasögon, förtjänar ett litet religiöst tack. Tack. Förutom att agera troende så ser jag fram emot morgondagens mörkerinbrott. Personalfest. Kameran ska med, och stöket skall här med dokumenteras. Jag har även köpt svart/vit film till min analoga kamera, på tal om kameror.
Dagens notering: Att vara svensk, kvinnlig bartender i England, på en bar där man har tillåtelse att dricka på jobbtid, är precis som det låter. Inget mer, och definitivt inget mindre. Men man undrar när pojkvaskarna börjar bjuda Lisa, 21 år på en 17årig Whiskey. Det känns ju som om det där med personkännare var en annan historia. Men tack okända man. Trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera