Jag sneglar, ger flingorna en våldsamt suktande blick. Jag vill ha dem. Min mun åtrår! NOM NOM, säger jag med hes och sexig röst till mig själv, medan jag sörplar i mig mina chokladflingor sådär sensuellt, som bara matmissbrukare kan göra. Nu; god natt!  

Några rutiner om dagen är bra för magen.

Sommaren är efterlängtad, för här dräper det ju bara ned än jädra massa våt skit! Utöver det, är jag en lycklig människa. Kan man vara annat när man sitter och lyssnar på Cara Mia med härliga Månsa-pöjken? Sedan vill jag bara tacka de som fick mig att få en bra visit hemma i Trollhättan. Tack, ni är guld värda. Ni andra, skulle jag kalla brons. Eller någon tråkig annan metall som bara används i fattigas tänder.. eller arsenik. 

Bild från säsongsjobb i Visby i somras med Eskil. Fina minnen. 

Depressionen som uppstår när man kommer hem till London vrålhungrig, och måste äta Cheerios utan mjölk. Depressionen som uppstår, när man ska försöka skriva ett simpelt blogginlägg, och måste googla ordet "depression".

En skev bild från juldagen. Världens bästa besök från Staterna, Jönköping & London. En stökig, men ack så fin kväll. 

Sneak a peak on päronens julklapp. 

Ibland vaknar jag, och slås av tanken, "tänk om jag föddes till kines". Ja, tankarna går runt vill jag lova. Allt sådant intressant, kommer ut i vacker text här på min lilla internetdagbok. Skulle det finnas nobelpris för intressanta människor skulle jag nog inte bara vinna en. Utan hela fem gånger. Så skulle jag gå upp på scenen, tacka alla från min lilla självskrivna lapp. Eller nej, ingen lapp. Jag har lärt mig allt utantill. Så skulle jag inte glömma någon alls. Skulle bara glömma mitt ragg som direkt börjar känna "oh hon glömde mig, hon måste vara så himla upptagen som människa med så mycket intressant i huvudet!".. Japp. Så skulle han ge sitt liv till mig och ge mig en luftballongstur på köpet. Bara för att jag skulle komma ihåg honom bättre. Skicka dagens rosor i tidningen och sånt med. Så alla fick ta del av intressanta fakta á la Lisa Ode. Japp. Så skulle det vara. 

Julstämning alldeles för sent på Brick Lane. Kom hem med en flaska vin efter jobbet, eftersom jag var duktig och skippade personalölen. Emma får tycke för skiten, och vi går till närmaste Costcutter och tjackar en flaska skumpa. Det var ju en bra idé tyckte vi, när det bådades jobb klockan tidigt.00 nästa morgon. 

Att kompensera för att styrka sitt välmående. Jag sätter tvättmaskinen på 60 grader ECO, för att kompensera att jag bara tvättar en jobbskjorta åt gången. Jag köper en flaska vitt vin hem, för att kompensera att jag aldrig tog en personalöl efter jobbet. Jag röker Marlboro Light, för att kompensera att jag var så kass och började röka igen efter 1 år & tre månaders uppehåll. Jag dricker Gin & Tonic på krogen för att kompensera kalorierna jag går miste om, eftersom jag skippar ölen. Jag försöker leva som om det vore den sista dagen i mitt liv, för att kompensera att halva min släkt kollapsat skapligt unga av diverse sjukdomar. Jag sjunger högt och ljuvligt i toner av Carola och Lena Philipsson, för att kompensera att Mariah Carey sjunger alldeles för högt. Jag är en sarkastisk människa i alla situationer & tar inte speciellt mycket seriöst, för att kompensera något som jag inte vet ännu.. 

-När jag blir stor, ska jag bli chefernas chef. Jag ska vara över alla. Jag vill bli brandinspektör.
Så låter kvällsdiskussionerna mellan mig och min rumskamrat. Låter det inspirerande? Det är det. På tal om inspirerande. Jag vurpade på en spya idag på vägen hem från jobbet. Skämdes över mig själv. Tittade snabbt om någon såg. Fortsatte gå som om ingenting hänt. Kände mig som en fruktansvärd människa. Nu känner jag mig toppen igen. Allt handlar om att gå vidare i livet. Lägga saker bakom sig. Acceptera. Sluta när man har som roligast. Jag slutar nu. Night fellas.

Konstutställning. Burgare på All Star. Söndagsshopping. 

Skulle precis gå upp och lägga mig. Tim dundrar in med hans lärjungar. Tjugotvå personer räknat. Alla lika höga på kokainet som de lämnade så prydligt på tallriken på spisen, innan de gick ut. Alla lika speedade på de små tabletterna de precis erbjöd mig, inrullat än mer prydligt, i toapapper. Jag går definitivt upp och lägger mig. Tacka vet jag Harry Potter, istället för dunkande psykadelisk musik efter en jobbvecka, fylld med sextiofyra slitande timmar. God natt Tim. Även ni andra okända knarkarfans. Harry Potter is my drug.

Ps. Det är toalettkö till min egen toalett. Sminket får åka av imorgon. 

Lyssnar på Abba. Det säger allt angående hemlängtan som råder på Grimsby Street 178, Brick Lane, London. Några dagar hemma och tanka trygghet är allt jag behöver. Sedan är jag back on track, på rätta spår, med min mentala ostabila stabilitet i det skick, det är menat att vara. Nu, skeda Emma och agera höga mysfaktorer under en finfin film. 

Jag lider av posttraumatisk stress. Sjukhusmiljöer, sprutor och blod. Idag på jobbet skär diskaren av en ven i handleden på ett grillspett, när jag är den enda i närheten. Lyckat tänker en annan då. Trodde aldrig mina 8 år i scouterna skulle komma till nytta, men oh yeah, mina arbetande medmänniskor! Här höll jag handen högt, band om honom, och var lugn som en kiksärtshöna. Sedan fick jag en tequilashot som belöning av min manager. Hon vet då hur man ska belöna mig på bästa möjliga sätt. Nöjd och hjältelik tog jag en taxi hem. Kommer antagligen drömma om mig själv i natt. Ikväll blåa trikåer, flygande likt Superman i aningen bättre kurvor. Sådan är jag. Nu väntar jag bara på tillfälle att utnyttja mina andra kunnigheter från scouterna. Råbandsknop. Kissa utomhus. Sätta upp triangakök. 

Jag skulle vara hemma och ta det lugnt. Vi gick på Blues Bar i Oxford Cirkus istället. Sköna lirare upp till gubbålder. Alla som ville kunde anmäla sig och gå upp på scenen för att jama till någon gammal blues-dänga. Jag var riktigt sugen på att ställa upp, men vet inte riktigt vilken av alla mina talanger jag skulle ta vara på väl där uppe på scen. Framtiden vill säga. Nu ska jag gå och lägga mig. För jag märker att jag överdoserar korta meningar, vilken i mitt fall tyder på trötthet. 

Älskade mamma & pappa. Jag gick och letade julklappar till er idag. Men jag hittade lite annat, som jag tyckte för stunden var rätt att prioritera. Jackor. Skor. Sovshorts. Gitarr. En fluga & flingor med chokladsmak. "Kärlek kan inte visas via materiella ting". Där någonstans, i det citatet, finner jag mitt kall. 

Jag och min Jack Daniels-tisha säger god morgon. Nu får jag ta tag i mig själv. Väcka mormor ur graven. Ta tummen ur röven. Ta korken från flaskan. Blåsa i hornet & kalla Katla. Klappa händerna tre gånger, sätta prillan under läppen, sjunga en sjömansvisa, gadda en naken lady på armen, ta lite på mig själv, för att sedan gå ut från lägenheten och gå bort mot Brick Lanes Söndagsmarknad. 

Big chill bar. Nu läggdags, för imorgon är det söndag och då bådas marknad. 

Fellas, Im gonna hit the road. Tänkte inleda med en gangsterliknande kommentar med tillhörade bild, vilket jag tyckte jag lyckades skapligt bra med. Bra Lisa. Med denna gangsterkommentar menade jag att jag skulle ut och röja. Vissa föddes musikaliska. Andra föddes intelligenta. Några av oss andra, föddes till något så mycket bättre. 

Jag tror dock nu, när jag tittar lite på bilden. Att man ska hålla fingrarna åt andra hållet för bästa resultat. 

Oh-ah-oh-ah-eh, we are happy family! Närbild i start/vitt är till för att dölja sitt egentliga slitage, som ens ansikte så brutalt uttrycker. Tack svart. Tack vitt. Ni hjälper mig dessa kvällar när jag ska låtsas se skapligt okej ut. 

Winter Wonderland. Underbara dag! Varm choklad med Baileys. Banan doppad i choklad. Pepparkakshjärta med egoistisk text, så som jag gillar det. Bra sällskap. Mail från Pappa, som säger att han bokat biljett hem till mig över juldagarna. Jag är en glad människa, som ska fira min jul med världens bästa människor. 

Nattfika med Anna & Emma i köket, med glögg från Svenska Kyrkan och fullkornsflingor från Kellogs. Oh ja. Jag ifrågasätter Svenska Kyrkans dubbelmoral. 

Hembryggd glögg

Svenska Kyrkan i London

Kan spetsas med brandy och/eller vodka. 

Nej nu, kristdemokrater och abortmotarbetare. Inte ska man väl blanda glögg med alkohol. Och absolut inte och/eller med brandy och vodka. Vad skulle Gabriel ha sagt vid pärleporten? När Jesus satt på korset och sjöng "Always look on the bright side of life", har jag svårt att tro att han sippade på en spetsad glögg emellan visslingarna. Skärpning. 

Svenska kyrkans julmarknad. Där har dem glögg. Även religiösa människor. Jag bidrar med min närvaro mer för det förstnämnda. 

Ser jag ett mönster i hur läpparna ser ut, efter ett par alkoholhaltiga drycker? Ja, det gör jag. "Varför inte plufsa till läpparna, så de ser extra stora ut, vilket de egentligen inte alls gör, utan bara får mig att se ut som en kaxig anka som snortat aningen för mycket kokain. Men varför inte göra det ändå? YEEY!" Herre. Lisa, du behöver bara smeta på lite idomin på läpparna så är du hemma sen, viva la trash! - Tack mig själv för tipset, skall absolut tänkas över! 

Jobba, jobba, dricka, jobba, men jag klagar inte, jag är bara halvt som halvt utbränd, efter tre månader i London. Hur ska detta sluta? Kanske ska man ligga med någon högt uppsatt på Englans arbetsförmedling? "Borde ju funka", som gammel-farmor sa när hon slickade hetsigt på bilbatteriet. Nu, filmmys med mig själv. Kanske att Tim får vara med på ett hörn. Kanske.